Hjälphjälphjälp!

 Okej, det är så här: Jag har tänkt ge mina föräldrar några tavlor av bilder jag tagit, men jag kan inte välja vilka! (Som vanligt) Så nu behöver jag hjälp, vilka två/tre (förutom de översta med den rosa blomman) ska jag välja? Vad gäller den rosa blomman har jag redan bestämt att jag ska ha den, men inte vilken av de två versionerna nedan? HELP!

Dissar blogspot

Nu orkar inte jag blogspot längre, blogg.se var betydligt bättre och jag har fått lust att börja om på nytt. Nya bloggen kommer troligtvis vara lite mer pysslig av sig med massa kul tips på hur man kan fixa rummet och hur man kan göra om kläder eller ta roliga foton. En liten tips-blogg alltså :) blandat med vardagslivet då... 

Eftersom ingen ändå läser den här bloggen, så tänker jag koppla den nya till bloglovin och försöka hitta folk som orkar läsa den också. 

http://hanizz.blogg.se

Bara en rispa, på utsidan

Det bubblade inom honom, raseri, ilska och någonting han inte ens kände till. Han såg inte längre, han tänkte inte längre, han kände inte lägre. Så när hon oroligt lade en hand på hans axel för att fråga hur det var snurrade han runt snabbare än han kunde tänka sig, och utan att hinna reagera klöste han till henne över kinden så ett långt, rött sår rispades upp från ögonvrån till munnen. Först stirrade hon bara chockat ner i marken, innan hon vände upp den där hemska blicken, den han aldrig skulle glömma. En blick av chock, förtvivlan och rädsla bakom tårar som sakta trängde upp bakom ögonlocken samtidigt som blodet sakta började rinna ner för hennes kind, blandas med de tårar som rymde. Han togs ner till jorden med en duns, den djurlika blicken försvann och han stirrade lika chockat på henne. Sedan försvann hon, rakt ut i intet. Han ropade hennes namn, förtvivlad över vad han gjort, hur kunde han? Vad for i honom? Varför just hon? Han fortsatte att ropa, men såg henne inte där hon satt bakom knuten. Han såg inte tårarna som rann ner för kinderna, sköljde bort blodet från det ytliga sår som rispat upp allt, allt som hänt innan, allt hon nästan glömt, allt han tidigare suddat ut...

Gyllene Vänskap del 3 Skogsbrynet

Mörkret sänker sig slutligen över den lilla byn på klipporna, tvingar människorna att ta sig tillbaka till husen omedelbart. Alla utom Amity, som försiktigt smyger ut genom dörren på huset. Det är inte långt till skogsbrynet, och det är en väg som poliserna inte ens brydde sig om att kolla så hon är inte orolig att bli sedda, nej, det hon är orolig för är att påfågeln verkligen kommer att vara där. Hon smiter snabbt förbi en öppen gata innan hon kommer till byns slut. Amity ser på den korta, vita muren som omringar den lilla byn likt en orm, innan hon helt enkelt bara kliver över den då den bara når henne till knäna. På andra sidan av den lilla muren väntar skogen bara några meter ifrån henne. Amity suckar lätt och sjunker ner på muren, väntade på den där påfågeln…  En påfågel, vad inbillar hon sig egentligen? Att en påfågel helt plötsligt ska dyka upp mitt ute i skogen där den inte ens hör hemma?
“Tydligen” rösten kom från ingenstans, som om hon bara hörde den i huvudet. Amity blinkade till och sveper med blicken runt på omgivningen, tills den stannar på en liten, blå gestalt i skuggorna av träden. “Se inte så förvånad ut, kom nu, vi har bråttom” säger rösten otåligt, men påfågeln gör inte en min. Amity stirrar ett tag på den, innan hon kastar en blick tillbaka på byn och går in bland träden.

Gyllene Vänskap del 2 Brevet

Ja, nu har du nog listat ut vem jag är. Av olika anledningar, som du kommer förstå senare, har jag valt att kalla mig Amity, det är inte mitt riktiga namn, och Kin är inte heller min väns riktiga namn. Ja, och nu tillbaka till historien då.

“Amity!” ropet ekar upp för den fallfärdiga trappen och in genom den halvt stängda dörren.
“Vad vill du?” svarar hon irriterat och dyker upp i dörröppningen, hon blänger på mannen nedanför trappen, hon hatade när han skulle skrika så där på henne, för minsta lilla!
”Du har fått ett brev” mannen kastade upp ett litet kuvert till henne. “Det ser då ut som nåt taget ur nån film… Hoppas det är ett sånt där Hogwarts-brev så jag slipper dig” hörde hon honom muttra då han gick in i köket. Amity suckar irriterat och går in på sitt lilla rum igen. Hon sätter sig ner på sängen och stirrar på brevet, det ser antikt ut, som någonting från en annan tidsperiod med vapensköld och allt… Hon rynkar förbryllat pannan innan hon försiktigt öppnar det.
”Amity, det är i all hast jag måste skriva detta alldeles för långa brev till dig i vädjan om hjälp. Så fort jag gett mig av ifrån byn började jag gå norrut, dit ingen vet vad som finns. Det var efter tre dagar som jag kunde skymta en stad i fjärran, men innan jag hann dit överfölls jag av rövare, sådana där som man läser om i sagorna du vet. Det slutade med att jag följde med dem till staden, de kunde inte mycket om moderniteter, det var som om de fastnat i tiden, så jag var deras hjälp med nyare saker. När vi kom till staden skulle vi bara inhandla lite saker, men byborna kände igen rövarna och vi blev genast tillfångatagna av sheriffen. Nu sitter jag i en utav cellerna och väntar tyvärr på att bli avrättad. Jag ber dig nu att ta dig hit så fort som möjligt, vi behöver hjälp att fly, och du är vår enda chans. Gå till skogsbrynet i kväll, där kommer en påfågel vänta på dig, han är tam, jag lovar, och han kommer leda dig hit till staden. Snälla Amity! Jag behöver dig nu! // Kin”
Amity måste läsa igenom brevet förstå gånger om för att förstå vad han talade om. Först efter det börjar hon tveka, skojade han med henne? En stad som stannat av i tiden? Hon kastade en blick ut genom fönstret, det var mitt på dagen nu… Skulle hon gå till skogsbrynet? Hon såg ner på brevet igen, det verkade inte alls som någonting Kin skulle kunna hitta på, men det var definitivt hans handstil… Hon suckar och ställer sig upp, det verkade väldigt otroligt, men det var dumt att chansa i alla fall.

Gyllene Vänskap del 1 Månljus

Stillhet… Den är så vacker för många, så tråkig för en del och, för sådana som jag, hemsk. Varför stillheten är hemsk? För det var så allt började, med en stillhet som inte ville ge sig för mista ljud. Jag hela historien i mitt huvud, vill du läsa den? Vänta lite, så ska jag låta dig komma in i mina tankar…

Det är en sensommardag, i mitten av Augusti ungefär, och mörkret faller just över den lilla byn. Denna by har en fantastisk vy över havet, då den ligger högst upp på ett berg av enorma klippor. Allt är lugnt i den lilla byn, ingen människa syns till utomhus utom den lilla polisbil som åker omkring på byns tomma gator för att hålla utegångsförbudet. Ja, i denna by var det utegångsförbud efter klockan nio på kvällen. Det var riktigt synd, då solnedgången var som vackrast från en utav de många bänkarna som var utsatta längs klippkanterna. Polisbilden kör lugnt fram på gatorna, de är ganska säkra på att ingen vågar sig ut längre, straffet för att vara ute vid den här tiden är hårt, och ingenting man ville vara med om. De verkar en aning för bekväma i sitt vakande, för vad de inte ser är den unga flicka som lugnt sitter på en utav bänkarna och stirrar ut över havet. Allt är så tyst, så otroligt tyst… Inte en vind drar förbi inifrån havet. Allt är så stilla, så stilla att hon vill skrika rakt ut för att bryta den, men det går inte, hon får inte ett ljud över läpparna. Hon bara stirrar ut över vattnet. Allt är så stilla, så stilla… Så dött. Hon sväljer lätt vid tanken, allt är så dött nu när han inte finns där längre. Vad var det sista han sagt? “Farväl Amity”? Hon är inte säker, allt hade stannat av så fort hon såg den packade väskan han hade om axeln.
“Varför stack du Kin?” viskar hon ut mot havet, hon känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, trängs för att få slippa ut. Hon snyftar till lite lätt och drar bort tårarna som lyckats rymma ner för hennes kind. En lätt vindpust drar in över klipporna och rufsar till i det sandblonda håret så att det glänser till i det silverblåa månljuset. Saknaden, den är nästan värre än stillheten… Eller? Hon ser ner på bänken bredvid sig, på den tomma plats som annars alltid var upptagen.
“Du där!” flickan rycker till och kommer genast på fötter, innan hon inser att det inte är henne poliserna fått syn på. Hon ser efter den lille killen som springer för att komma undan, men ändå inte hinner undan. Även om det inte var henne de sett, börjar hon försiktigt försöka ta sig hem utan att bli sedd. Det är inget lätt jobb, och minsta felsteg resulterar i att man åker fast, Men hon har gjort det här ofta, väldigt ofta, det enda problemet är att det är första gången hon gör det själv. Natten är fortfarande mörk då en liten skugga försvinner in i det slitna gamla huset mitt i byn.

Tillbaka!

Back in Pink ;P

Japp, nu är jag tillbaka då jag installerat Live Writer på Alvin ;P Och eftersom jag fortfarande inte har nå Word på denna lilla maskin, så använder jag det här som Word i stället ^^ Så förbered er på noveller och skisser i massor ;P Dessutom ska man ju ha nåt att göra med alla bilder man tar :] så de finaste hamnar väl här antar jag ^^ även om de hamnar på bdb också ^^’

Jag funderar på att lägga upp de där drömmarna som jag skrivit om på bdb, vi får se ^w^

Och nu, alla som läser det här kan väl kommentera? Skriv typ bara att du läst, jag vill veta om någon verkligen läser vad jag skriver –.-‘

Ha det superbra! :D //Hanizz

Under isen - Novell

“There’s no poetry between us, said the paper to the pen” musiken flög runt i rummet utan att veta vart den skulle, Cameron suckade, det stämde, hur kunde någon skriva någonting som stämde så på pricken in på situationen? Låten fortsatte att rulla, och meningen dök upp flera gånger samtidigt som papperet framför Cameron förblev tomt. Låten tog slut och byttes ut mot någon ny, med oförståelig text, men med samma artist, det var så att man verkligen fick lov att tänka efter innan man förstod vad alla meningar betydde. Cameron suckade åter och släppte ner pennan på bordet, det var ingen idé att försöka rita någonting utan inspiration, det var lönlöst. I stället ställde hon sig upp och stängde av musiken, greppade tag i en jacka och begav sig ut genom dörren.

Solen tog just skydd bakom ett moln som hon tog steget ut på gången utanför dörren, så klart. Hon kollade runt lite, vad skulle hon göra nu då? Hon behövde tänka, försvinna in i sin egen värld, i alla fall en utav dem. Det slutade med att hon började gå på en liten skogsstig som började en bit bort ifrån huset, skogen var alltid full av musik, även om ingen annan än Cameron kunde höra den. Hon vände ansiktet upp mot trädkronorna då solen åter kikade fram och lyste genom de små, gröna skotten på de smala trädgrenarna, det var vackert, magiskt. Hon suckade lyckligt, det här var det bästa hon visste, att bara försvinna in i sig själv och omgivningen, att bara koppla bort verkligheten. I fantasin kunde hon se framför sig hur små älvor plötsligt flög upp ifrån någon liten mosshög, då en märkligt silverfärgad miniatyrdrake landade just där. Det här var hennes egen värld, den som hela tiden visade sig i hennes vackra teckningar, även om hon aldrig tyckte att hon lyckades fånga känslan riktigt.

Cameron sjönk ner på knä vid en liten, liten sjö, knappt tio meter i diameter, och strök med handen över den kalla vattenytan som alldeles nyligen hade smält från is till vatten. Hon tittade ner på sin spegelbild, det eldröda håret såg nästan skrikigt ut jämfört med den blåa och gröna bakgrunden, hon log lite snett och hoppade till lite då ytan bröts utav några små luftbubblor. Hon skuggade lätt ytan och kikade ner i det mörka vattnet, långt där nere blänkte någonting till. Cameron rynkade pannan och försökte avgöra formen, men det var näst intill omöjligt då slam från botten virvlade runt över föremålet. Nyfiken som hon var ville hon ju få upp det, och tittade runt sig i gläntan efter någonting att greppa med, men ingenting dög. Hon drog upp ärmarna på den vita koftan och sänkte försiktigt ner händerna i det iskalla vattnet, hon tappade nästan genast känseln, men nyfikenheten höll i sig och hon lade sig ner på marken för att nå ner till botten. Hon trevade lätt runt på den leriga botten och letade efter något fastare föremål samtidigt som hon försökte se ner i vattnet. Ett mjukt, fyrkantigt träföremål rörde lätt vid hennes fingertoppar och hon hoppade till lite lätt, innan hon greppade kanterna och försiktigt drog upp det.

Ett litet, mörkt träskrin stod tillslut på marken framför Cameron, genomvått och lätt murknat. Hon tittade på den lilla silverdrake som satt fast på locket, den såg precis ut som en utav dem som hon brukade fantisera om. Hon drog försiktigt med pekfingret över den kalla metallen och vidare ner på det dyblöta träet. Vad var det här egentligen? Hon lät fingret gå ner till ett litet lås, i lika silvrig färg som draken, och med ett litet klick öppnades det, utan att hon gjort annat än rört vid det. Hon hoppade överraskat till då locket sakta for upp och visade en alldeles torr och orörd insida. Hennes blick möttes direkt utav ett par blekgröna ögon inramade utav en liten, silvrig ram som föreställde vinrankor. Hon tittade fundersamt på spegeln och lade märke till hur hon såg sina små fantasiälvor flyga runt henne i spegelbilden, hur var det möjligt? Hon blinkade till lite lätt och tittade ner i skrinet, nyfiken på vad som kunde finnas där inne. Men det som låg på botten fick hennes att förvånat höja ögonbrynen, man kunde ju vänta sig att det fanns något smycke, eller att det var tomt, men där nere låg en fint slipad, kritvit sten, oval och lätt tillplattad, det såg ut som om den legat i vatten väldigt länge. Hon plockade försiktigt upp den och tittade på den fint slipade ytan, den var så len… Det var precis så att den täckte hennes handflata. Hon drog frånvarande fingret över ytan innan hon kastade en blick ner i skrinet igen och fick syn på ett litet papper som legat dolt under stenen. Hon rynkade ögonbrynen och lade tillbaka stenen samtidigt som hon plockade upp papperet, det var bara en enda mening över hela lappen, skrivet med mjukt flödande handstil, inte allt för olik hennes egen. hon tittade frågande på orden;
”Håll den i säkerhet, och ge den absolut inte till någon utav de som försöker få den, ingen annan, absolut ingen får röra den” stod det, men det var inte det som fick henne att rädd rygga tillbaka och dra efter andan, det var underskriften, skriven med vana händer i all hast; “Cameron Hadison, 20/5-1909” hon stirrade länge på namnet, sitt eget namn, definitivt med hennes egen handstil. Först efter det lade hon märke till datumet, det var hundra år sedan, precis hundra år sedan idag.

© Hanizz

I'm with you

"I'm looking for a place
I'm searching for a face
Is anybody here i know?
Cause nothing's going right
And everything is a mess
And no one likes to be alone"
Avril Lavigne - I'm with you

The real meaning of these lyrics is hard to guess,
but when you've found right,
you realize how great she writes about what she feels.

Den riktiga meningen i den här texten är svår att gissa,
men när man lyckas,
så inser man hur bra hon skriver on hur hon känner.

Eftersom det blev tärningar igår så fick det bli spelpjäser idag då ;P

Well, yesterday I photographed dices, so today I did pieces ;P

Tärningar Dices

Jahapp, igår var man ute och fotade lite, visste du kanske att tärningar är riktigt bra modeller? haha x) Blev några fina bilder i alla fall :D Lägger upp dem här så kan ni se ^^

Yess, I went outside photographing a little bit yesterday, did you know that dices are really great models? haha x) But I got some good pics anyway :D Will upload them here so you can see ^^

De är inte satta i någon speciell ordning :P och det här var bara fyra utav de bästa då ^^ och kommentarer tycker jag om (a)

They're not put in any special order :P and this is only four of the best ones ^^ and I like comments (a)

trisst, bored

Jahapp, sitter och tråkar här nuu då, väntar på att en viss liten människa vid namn Linnea som försvunnit spårlöst ska höra av sig till meih! Halloh? Are you awake dear? x')
Jag har inget att göra, satt och ritade ett tag, det blev endel fina klänningar, men jag vet inte riktigt om jag kommer sy någon utav dem.
Jag kanske borde ut och fota lite? :P Eller... kanske inte ut, det är inget vidare vackert väder -.-' som vanligt alltså x_x hm, jag ska nog ta och leta rätt på något konstigt föremål att tracka litegrann x)
ehm... typiskt, kameran är död x_x' så klart! Jag måste ladda den nu juh! xP wäih, det går superbra för mig *ironisk*
Okejs, nu snart är det lunch snart då :P
Just det! jag fick praoplatsen i stockholm! :D hihi ^^ reklambyrå, det ska bli jättekul, så nu åker jag tillbaka dit igen om tre veckor haha! jag som just kom därifrån ;P

Ok, in english:
Well, I'm sitting here, bored again, waiting for a little person called Linnea who has disappeared to call me! Helloh? Are you awake dear? x')
I have nothing to do, were scetching, and some dresses turned out pretty well, but I'm not sure that I'll sew them.
Maby I can go photographing a while? :P Or... Maby not outside, it's not a very great weather right now -.-' as usual x_x hm, I may take som wierd thing to photo x)
ehm... of course, the camera's battery's low x_x of course! Now I have to load it! xP weih, everything's going my way right now *irony*
Okey, soon it's lunchtime :P
Right! I got the practise-job at tha commercialcompany in stockholm! :D hihi ^^ It'll be really fun, so now I'll go back there in tree weeks haha! When I just got home from stockholm ;P

tebaxx! Back! :D

Urs! Fy på mig! Jag har bara dissat min älskade lilla blogg och skrivit överallt annars! Fy på mig hehe...
Jag har hittat tillbaka till Stardoll!! 8D *känna sig barnslig* men det är jättekul ^^ Speciellt för ett modefreak som lilla jag *big smile*
justja! jag skulle skaffa fler läsare... woho! jag får börja skriva på engelska så kan folk från stardoll läsa oxå 8D f*n va smart jag är 8D tjoho för lilla mig ^^ okey, nu måste jag in på stardoll och säga till folk att titta in ibland! :D *smile*

Idag tvingades man ut på fisketur med familjen x_x ahja, det var bara halva dan och jag hade min älskade kamera och min nya drog Bläckdöd att slösa bort tiden med ^^

aja, nu måste jag hitta folk som kan läsa ;P bye!

ok, in english:

I've found my way back to stardoll again!! 8D *feeling childlish* but it's really fun ^^ especially for a fashionfreak as me *big smile*
oh right! I were going to find some new readers... woho! I'll have to write in english so that ppl from stardoll can read too 8D yes! i'm so smart, woho for little me ^^ okey, now I have to login to stardoll and tell ppl to read sometime :D *smile*

Today i was forced to go fishing with my family x_x wellwell, it was only half the day and I had my loved camera and my new drug Tintentod to waste my time with ^^

well... got go get some ppl to read now ;P bye! ^^

Dagens 18/2 -09

Dagens:



Hissa: Vinterfest - Himmel och Hellvete! En superbra konsert, även om det var klassisk musik så var jag inte ens nära att somna, det berodde nog messt på slagverkaren Hans-Kraistian Kjos Sörenssen. Han var helt klart bäst av alla! Uppfinningskrikt och nytt, vissa förstod sig inte på den alls, men jag kunde bara sitta och glo, försvinna in i den konstiga musiken... Oj vad poetiskt det blev haha.

Dissa: All reklam på spotify! Irriterande, eftersom det kommer tre reklam åt gången, helt plötsligt mellan nån låt! Suck, aja, bättre än att betala i alla fall haha!

Tummen upp: Det gick superbra på dansen och teatern igår! Vi får veta någon gång under lovet vilka roller vi får, och jag hoppas på Baghera, Baloo eller Kha... Inte helt omöjligt faktiskt!

Tummen ner: Irriterande småungar som springer runt i hela huset och "förorenar luften" sigh. Lillebrorsan har dragit hem de allra drygaste kompisarna idag, fullt hus kan man säga. Länktar lite till scouterna... Eller iaf tills lotta kommer hit med mitt sims haha!

Känsla: Glad, Som vanligt. Tog allt som det kom.

Låt: Måndagsbarn - Veronica Maggio. En jätte kul låt, helt olika allt annat jag hört! Jag älskar hennes musikstil och hon klarar verkligen av uppgiften att skriva bra musik på svenska, vilket är j*vlit svårt.

Tv-program: Inget ännu, har inte hunnit titta på tv idag, och kommer nog inte hinna senare heller haha

Klädesplagg: Jeansväst. Gillar den, och den passar till det mesta.

Beroende: Inget faktiskt! Nu känne jag mig duktig hehe

Godsak: Dextro hehe, fick ett helt paket av Sara idag, det tog nästan slut på en gång hehe

Ros: Rosen går till min lilla bästis Lotta som är så snäll och lånar ut sina sims till mig så att jag inte behöver köpa de hon redan har hih!

Dagens 13/2 - 09

Dagens:

Hissa: Den nye köksshefen! Det märks att han är bra, eftersom maten blivit så mycket bättre nu, en htotal förändring kan det inte bli förrän nästa termin då han kan göra ett eget matshema, men han gör ett suveränt jobb med att piffa till maträtterna vi har på listorna för resten utav terminen! Keep that work up!

Dissa: tristess! Föräldrarna har åkt på konsert, och mini är med en kompis. Resten av Älvdalen är på bio, sigh. Sitter och knarkar musik nu, haha, Jag orkade inte titta på Let's Dance i alla fall, men det står på inne i vardagsrummet haha.

Tummen upp: Huvudstående! Klarade Huvudstående på gympan idag, utan vägg eller hjälp! haha, men bara två gånger, men det i sig är ju jättebra! Tycker jag i alla fall haha.

Tummen ner: Nutidskrysset, har just fått det bekräftat, jag suger på sport! Haha, jag var så skicklig idag, vi bestämde oss att göra både Nöjes-krysset och Sport-krysset på SOn, på nöjes-krysset fick jag väl 7 poäng då, och sedan på Sport-krysset fick jag 0 poäng! haha!

Känsla: Glädje! Har haft det lugnt, roligt och "coolt" idag, verkligen en härlig dag. Så här vill man att alla dagar ska vara.

Låt: Look the other way - Amy Diamond! Okej, ännu en Amy, men jag gillar verkligen den här, och satt just och lyssnade på den, det var som sagt ett tag sen jag lyssnade på Amy senast vilket gör att man gilla låtarna mer.

Tv-program: Let's Dance! Ska occupera tvn i kväll, inte för att det är så jätte intressant, men jag har inget annat att titta på. Dessutom är det ju en massa fina klänningar att titta på, hih. Men jag orkar inte titta just nu haha.

Klädesplagg: Hårsnodd! haha, jag vet, det är en Accesoar, men det var vad jag gillade mest idag haha.

Beroende: Spotify! Sitter och knarkar musik för fullt haha.

Godsak: Hallongrottor! Bakade hallongrottor på hemkunskapenb idag, missbildade men goda! Hallonsylten hade flytit ut över hela kakorna! Men det gjorde dem knappast sämre, snarare tvärt om" Speciellt när de var varma också...

Ros: Rosen går till mina superdupersnälla kusiner Sara och Lina som låter mig och Bea bo hos dem medan vi praoar i sthlm vecka 9! Verkligen jättesnälla, love ya!

Dagens

Dagens:

Hissa: Spotify! Ett jättebra musikprogram, det är bara att söka på låten eller artisten man vill höra, och så kommer det fram en massa låtar att välja mellan! Mycket snabbare och bättre kvalitet är youtube också, och så kan man skapa sina egna spelningslistor. Verkligen ett superbra program som jag älskar!

Dissa: Min dator, jag behöver en ny tycker jag, eftersom min nuvarande inte pallar internet riktigt, och inte psh heller. Dessutom är den riktigt seg, sådär att man vill slå till den! Så nu vill man ha en laptop, kanske en Apple? De verkar riktigt bra de där... Men så skulle den inte klara av sims... Aja, jag får se sen.

Tummen upp: Fick MVG på en svenskaberättelse igår.... och fyra smileys också! haha! Det var när man skulle skriva en egen berättelse och få betyg och sånt på den. Silkes kommentar: "F... Du kan ju inte sluta skriva här! Du måste ju skriva en fortsättning! Om du bestämmer dig för att skriva klart hela, så är jag gärna korrekturläsare!" hih, man blir ju rörd haha.

Tummen ner: Irriterande klassföreståndare! På klf:en idag började en av killarna så klart att klaga på tiden han fått för utvecklingssamtalet, och då frågade vi vid mitt bord vad vi hade för tid, eftersom hon inte sagt nåt om dem, och så pekar hon på mig "Jamen dina föräldrar vet eftersom de har mailat och bytt tid!" sade hon triumferande... Jag bara "Men de har inte berättat för mig" och hon bara fnös "Och vad har du för ena föräldrar som inte berättar sånt?" innan hon började gå igenom listan, och hoppade över mig! Urs jag höll på att få damp på henne!

Känsla: Lugn, avslappnad, levde i nuet.

Låt: Go! - Amy Diamond. Det var jättelänge sedan jag lyssnade på den här, och idag hade jag bara lusst att lyssna på den, så jag sökte upp den på Spotify (wäih!) och drog in den och resten av alla Amylåtarna i min spelningslistan. Just den här låten är speciell, sticker ut och jag gillar attityden i den!

Tv-program: Top Model! Riktigt intressant faktiskt, att få se deras utmaningar och hur resultatet ser ut. Just igår, när jag såg det, så var det final, och min favorit, Analeigh, åkte ut så hon hamnade på tredje plats. Riktigt synd, jag vet inte varför de inte gillar hennes ansikte, det är fint och sticker ut från de andras, dessutom går hon fantastiskt! Aja, McKey vann, hon var värd det tycker jag, jätteduktig.

Klädesplagg: Lång, brunhårig peruk tillsammans med en Röd basker! haha, älskar dem hihi. Ska ha dem när vi spelar in på Svenskan och Språkvalet, trivs riktigt bra i dem hehe.

Beroende: Musik! Har gått omkring med hörlurarna i öronen hela dagen! haha

Godsak: Start! Premium Fantasia Müsli med banan, hallon och russin! Jättegoda, och får stopp på mitt eviga sötsug ett tag. rekommenderas verkligen! Man behöver knappt nåt till, man kan äta det rakt upp och ner bara. Yumieh!

Ros: Min underbart irriterande lillebror! (alla drar andan av förvåning!) men han har mött sig överman på att vara irriterande idag haha! Och dessutom är han inte så illa, när han inte har kompisar med sig hem, då är han en riktig plåga faktiskt haha.


Som ni ser, har jag lagt till lite till Hissa och dissa... Och jag kommer göra en sån här varje dag... Försöka i alla fall haha. Och sedan en veckans också, med det bästa på hela veckan.

Lyckotest

Lycklighets-testet
(fick bara lov... hehe...)

[ ] Du har en pojkvän.
[x] Du har ett eget rum.
[x] Du har en mobil.
[x] Du har en iPod/MP3 spelare.
[x] Dina föräldrar är fortfarande tillsammans.
[x] Du har fler än 2 bästa vänner.
[ ] Det finns en pool i din gård.
[x] Du klär dig som du vill.
[ ] Du hänger med kompisar mer än en gång i veckan.
[x] Det finns en dator/laptop i ditt rum.
[x] Du har aldrig blivit nedslagen.
[/] Du gråter aldrig mer än 3 gånger i månaden.
[x] Du får lyssna på vilken musik du vill lyssna på.
[x] Ditt rum är stort nog för dig.
[?] Människor använder dig inte för den du är.
[x] Du har varit på konserter.
[ ] Du samlar på något normalt.
[ ] Du längtar till skolan.
[x] Du önskar inte att du var någon annan.
[x] Du spelar någon sport.
[x] Du brukar göra något efter skolan.
[ ] Du äger en bil.
[x] Du brukar inte bråka med dina föräldrar.
[/] Du är nöjd med ditt utseende.
[ ] Du har inget självförtroende alls.
[x] Du har aldrig fått IG.
[x] Du vet vad som händer i världen.
[x] Du bryr dig om folk.
[x] Du är nöjd med ditt liv.
[x] Du kan mer än ett språk.
[x] Du har ett smeknamn.
[x] Du har ett husdjur.
[x] Du kan hela orden från 10 låtar. (Alltså... Det är mig vi snackar om...)
[x] Du har inga "fiender".
[x] Du är en ganska snäll person.

Total: 25

0-10 - Du mår inte bra, du är inte lycklig.
10-20 - Du är inte jättelycklig men det duger. Du kan du känna dig ensam och sviken ibland.
20-35 - Du mår toppen, du är lycklig

Empty Heart

Clock's ticking,
Secound's passing by,
faster then the beat,
beating out of an empty heart.

Long shadows,
thrown by a candlelight,
slowly loosing height,
like the hope of an empty heart.

Won't someone see her?

Won't someone let her out?

She keeps theese high walls,

but still she want's them to fall.

She want's those walls to fall down.

Keep breathing,
Don't you let them pass,
Open up your doors,
Heavy doors of an empty heart.

Won't someone see her?
Won't someone let her out?
She keeps theese high walls,
but still she want's them to fall.
She want's those walls to fall down.

Cold inside,
Silent tears fall down,
Tears that isn't seen,
Like the love of an empty heart.

Won't someone see her?
Won't someone let her out?
She keeps theese high walls,
but still she want's them to fall.
She want's those walls to fall down.

Won't someone see her?
Won't someone let her out?
She keeps theese high walls,
but still she want's them to fall.
She want's those walls to fall down.

She want's those walls to fall down...

Hissa och Dissa, m.m

Veckans Hissa och Dissa:

Hissar: Marabou! Det är supergott, men framförallt ska man titta på förpackningen under marabouloggan, där det står "Made in Sweden" vilket vi verkligen diggar, Go Marabou! Och det betyder att jag från och med nu kommer tvinga alla som ska köpa godis att köpa Marabou! Haha nejdå, men det är bra för miljön...

Dissar: Mig själv och den här bloggen. Det är alldeles för få som läser den, och jag skriver inte så ofta heller, hih. Men jag ska ut och reklamera så att man får lite läsare iaf. Okej, nu tror jag att det är tre personer som läser den... ibland. Det ska vi i alla fall försöka dubbla... till en början


Japp, ska börja med hissa och dissa nu då, som ni redan sett, och kommer uppdatera varje vecka ehm, försöka iaf...

Okej, det här börjar bli lite läskigt, jag går omkring och tänker ut en massa scener som man skulle kunna rolla om, på just det stället jag befinner mig för stunden, Hjälp mig någon! Jag behöver rolla, med vem som hellst, om vad som hellst! Innan jag döööör okej, jag dör kanske inte... men datan gör eftersom jag proppar den full med noveller och idéer. Och på tal om det Siitari, dags att svara på mailrollet och på siten, det står lite stilla...

Och så har man börjat föra godislogg och matsäcksschema nu då, hehe. Hittils går det bra... Missar ibland på matsäcksschemat, men det gör inget, och godislistan är fortfarande kort och bra! Känner mig duktig nu alltså.

Nejmen nu måste jag reklamera bloggen, annars kommer ingen att läsa tillslut...

Hit in my heart

I don't know why,

it caused me tears.

It was such a small thing,

shouldn't hurt that much.

But even if I don't know why,

It was like a hit in my heart.

I was disapointed,

I thougt...

Thougt you really ment it,

saying those things.

Not just telling me that,

to make me happy.

I felt like you've been lying,

don't lie... please.

I thougt you were different,

I thougt this was real.

I thougt you were the only one,

that would be there allways.

That hit in my heart,

That small detail,

That little miss...

Hurted more than you think...