Gyllene Vänskap del 3 Skogsbrynet

Mörkret sänker sig slutligen över den lilla byn på klipporna, tvingar människorna att ta sig tillbaka till husen omedelbart. Alla utom Amity, som försiktigt smyger ut genom dörren på huset. Det är inte långt till skogsbrynet, och det är en väg som poliserna inte ens brydde sig om att kolla så hon är inte orolig att bli sedda, nej, det hon är orolig för är att påfågeln verkligen kommer att vara där. Hon smiter snabbt förbi en öppen gata innan hon kommer till byns slut. Amity ser på den korta, vita muren som omringar den lilla byn likt en orm, innan hon helt enkelt bara kliver över den då den bara når henne till knäna. På andra sidan av den lilla muren väntar skogen bara några meter ifrån henne. Amity suckar lätt och sjunker ner på muren, väntade på den där påfågeln…  En påfågel, vad inbillar hon sig egentligen? Att en påfågel helt plötsligt ska dyka upp mitt ute i skogen där den inte ens hör hemma?
“Tydligen” rösten kom från ingenstans, som om hon bara hörde den i huvudet. Amity blinkade till och sveper med blicken runt på omgivningen, tills den stannar på en liten, blå gestalt i skuggorna av träden. “Se inte så förvånad ut, kom nu, vi har bråttom” säger rösten otåligt, men påfågeln gör inte en min. Amity stirrar ett tag på den, innan hon kastar en blick tillbaka på byn och går in bland träden.